Dragning till föräldrarna.

Jag kan inte hjälpa det men hur illa jag än har blivit behandlat hemma imellanåt så saknar jag mina föräldrar hela tiden. Tänker på mamma varje dag och saknar lite hur hon ringde hela tiden och undrade var jag var och vad jag gjorde. Men all den tiden är borta nu. Jag får inga samtal där en arg/ledsen röst säger: "Hur kan du göra såhär mot dina föräldrar. Vi älskar dig men det verkar som att du inte älskar oss.". Visst jag saknar inte meningarna och de kalla pratet vi hade hela 2008 men jag saknar att de faktiskt hörde av sig och att det inte alltid är jag som ska ringa.



Sitter i alla fall hemma hos mina föräldrar nu och har hjälpt mamma hela dagen med det ena och det andra. Bland annat så har jag frostat av båda frysarna så att man kan möblera om och bara använda en. Har lagat mat i en och en halv timme. Efter det har jag skruvat isär möbler och hjälpt min bror med bilen. Har dock hela tiden fått höra att "man luktar rök", "ingen annan har gjort sådär mot sina föräldrar" och att man "borde göra det ena och det andra som man inte har råd med för att tillfredställa mamma och pappa".

Men jag har ett eget liv nu med min man och jag vill inte ändra på det oavsett vad som händer. Jag väljer inte bort något som jag trivs med mot något jag levt med i så många år och inte tyckt speciellt mycket om.

Nu ska jag gå och ta på mig lite vettiga kläder och sminka mig lite innan jag ska dra ner till en av mina bästa vänner. Det är faktiskt kul att man har någon man kan vända sig till nu när jag inte umgås med folk regelbundet. Känns så konstigt att ha flyttat så långt bort från allt vad vänner heter.